Sedan 1988 har Västanå gamla skola rustats till fest varje midsommarsöndag. Precis om i går.

– Men det är nog bara jag och någon till i föreningen som varit med under alla 20 år,
säger arrangören och hembygdsföreningens ordförande Torgils Svensson.
Så pekar han upp mot en liten ljus spricka bland molnen. Nog kommer solen, allt. Den hör
liksom till. Bland hantverksstånd och hemvärnsgubbar, mellan veteranbilar och hästskjutsar.
Den ska skina vägen till feststället och få 50-talet hantverkare att svettas i värmen.
– Annars är det mesta sig likt. Vi försöker få någon ny hantverkare var gång, samtidigt som
det är roligt när det kommer nya.

Ingalill Nilsson rönte stort intresse, där hon stod och tillverkade rep. Bast från skogslindens
bark tvinnades runt varandra och med en lätthet som sitter i tekniken fick Ingalill Nilsson sitt rep.
– Det var mest en slump att jag kom med i Linderödsprojektet som skulle bevara hantverket
bakom reptillverkningen. Nu tycker jag att det är roligt att visa ett hantverk med flera tusen års anor.
Bredvid henne kokte garn i sällskap med hundkex och pilbark i en gryta. I en annan väntade
koschenille på att få avge lilarosa färg. Ann-Kristin Johansson visade på de fantastiska färger
naturen bjuder, för alla som nyfiket tog sig fram.

Klappret från hovar ute på vägen drog främst till sig barnens intresse, men många följde den
enorma shire-hästens lunk framför vagnen. Mitt allt rörde sig ett par luffare från luffarmuseet
i Målerås. Snacke-Per och hans Hönsa-Lotta antastade besökarna med allehanda frågor.
Bror Jansson från Mjällby fick finna sig utfrågad och han skakade roat på huvudet åt tokerierna.
– Det är första gången jag är här, avslöjade han.
En debutant alltså, hos 20-årsjubilaren som också bjöd på underhållning, kokt Bullens korv
och kaffe med kakor. Är det fest så är det.